Willy Brandt

Brandt växte upp i arbetarrörelsen i Lübeck och levde i exil undan nazistregimen innan han återkom till Tyskland och inledde en politisk karriär i SPD. Han blev känd som Västberlins borgmästare under en period av spänningar under kalla kriget. 1969 valdes han till förbundskansler varpå han initierade den nya tyska Östpolitiken för vilken han fick Nobels fredspris 1971. Brandt var Tysklands första socialdemokratiska förbundskansler. Han avgick 1974 i samband med Guillaume-affären, men fortsatte att vara engagerad i politiken. Levererad av Wikipedia
-
1
-
2
-
3
-
4
-
5
-
6
-
7
-
8
-
9
-
10Publicerad 1984Övriga upphovsmän: “…Brandt, Willy…”
Signum: Feo LebBok